En sån dag vi minns i morgon och i framtiden också

Efter en natt med ca 80% av icke sömn är man rätt mör.

Men det hindrar ju inte en småbarnsfamilj att ta ett litet löst grepp om dagen ändå...

Mamman skulle uträtta några ärenden i stan och eftersom buss-pappan var utan BUSS, så fick männen lite far och son tid med varandra under tiden.

Mamman passade på att träffa fina Erland över en semla och lite te, och en härlig promenad  på Söder och vet ni vad han hade i julklappsväg till Kummuklanen (som nu är världens lyckligaste Kummuklan) 

Jodå minsann... förstår ni varför vi är superglada! 

-Tack finaste Erland, vi älskar dig!

Massa fina delar, men dom ska bo kvar hemma hos E tills dess att våra två E:n är så pass mogna att man kan ha fin-porslin i deras närhet..

Vi ger dom några år, sen vankas det uppfostringsanstalt! (eller så är det kanske då man ska erkänna att man misslyckats som förälder) 

Nu finns det säkert någon därute som skrockar att "så farligt kan det inte vara" Öh....nej, självklart är det inte så farligt och lilla E är ju bara runt året och han måste få upptäcka världen. Men vi har bara en liten stilla önskan om han att inte behöver gå så hårt fram, inte klättra så mycket, pilla massor och kanske inte vara så våghalsig som han är. (och att det inte tar allt för lång tid innan det lugnat ner sig) 

För att klarlägga lite vad vi menar så ska vi nu passa på att berätta om vad som hände i hemmet samtidigt som mamman var inne i stan och fin-fikade med Erland.

Förutom det gamla vanliga klättra och pilla så passade han på att slöjda lite..göra något fint till pappa och mamma. 

Så fint det du kan bli av en skärbräda och ett plastlock till en bunke som fått ligga på spisen när Einar i vanlig ordning går fram med sina små söta och pilliga fingrar och vrider på plattan.... 

....efter ett tag känner pappa att det luktar konstigt...

och då, tada!skärbrädan och locket hade liksom geggat ihop sig med den heta spisplattan.

Lyckligtvis kom ingen till skada mer än våra husgeråd i plast som fick sätta livet till (dom är helt obetydliga i sammanhanget)

I alla fall, ett enormt TACK till morfar som gav oss en extra brandvarnare i julklapp när vi var i Leksand, även om vi kanske inte riktigt förstod då att vi behövde en till sådan, så gör vi det NU. 
Vi ska bara hitta den i packningen, sen ska den upp bums.

Nu sover han vår lille pyroman. 

När man tittar på honom så ser han inte alls vild ut - han är snarare ett vanligt urgulligt litet fridfullt sovande barn. Man pussar pannan och han snuttar till lite extra på nappen. 

Vi bör nog också sova nu så att vi orkar med morgondagen....ska bli spännande att se vad den för med sig! 

* Vi förstår om detta inlägg gjort att folk inte vågar bjuda hem oss längre (mer än ev utan barn) men vi är beredda att ta den risken även om det kommer att medföra att vi blir stans mest osociala familj*