Vi slapp i alla fall Södersillen

Midsommarafton - det regnade i alla fall om man som vi var i Leksand, men det brukar det ju göra så det är ju lite av en tradition. En tradition är ju också att när det regnat så klarnar det ju alltid upp till kvällen, då det är grande finale i Sammilsdalsgropen. Så blev det inte riktigt i år...

Dagen började med sen frukost och sen midsommarlunch med barnens mormor och morfar, sillen, potatisen, gräddfilen och föräldrarna. Medbjudna i år var även prinskorven och köttbullen (för att det skulle bli mer barnvänligt ) Trevligt var det i alla fall, lite för trevligt för magen som sedan skulle i folkdräkten (men allt går med lagom mycket våld) 

Första stoppet för firande var sedan Solvi SMU gård där dom har Leksands bästa midsommarfirande för barn. Elsa var med i den gigantiskt stora barnaskaran som reste majstången - självklart under lite hjälp ifrån stora starka vuxna. 

Så träffar man ju alltid massa fina vänner på sådana tillställningar och det gjorde även Elsa vilket  resulterade i att hon inte alls ville gå därifrån. Inte förrän vi lockade med att hon skulle få åka med i kyrkbåtarna med kyrkokören. ( de sockenklädda ungdomarna som skulle föra kransar och girlanger nedför älven inför resningen i gropen)

Så blev det också, Elsa fick för tredje året följa med sin moder i kyrkokörens kyrkbåt och gå med i tåget till gropen där pappan och lillebror skulle möta upp. 

När vi kommit en bit nedför älven börjar det dugga lite lätt och det har det väl gjort i ganska många år, så det var väl nästan lite trivsamt...

..när vi kommit fram till båtarnas mål, lagt till, gått upp för backen och sällt upp oss så som vi ska stå - fanbärare -spelmän - folkdansare och kyrkokör då börjar det till och med att dugga ännu lite mer. När vi sedan kommit halvvägs över bron då kommer regnet och när vi slutligen tågar ner i gopen som dräktklädda blöta katter så känns det inte alls så där fint och högtidligt som det brukar vara. 

Så....

Efter att ha stått ut med att stå ute ett tag så tackade vi innerligt gud att vi bor i en kyrka som ligger så otroligt nära Sammilsdalsgropen som den gör. 

Ja, år 2011 var året då vi såg Sveriges längsta majstång resas från vårt fönster. Och det efter att vi mer eller mindre kastat av oss våra dräkter och klätt oss i något så midsommarfint som långkalsonger.

Nä, det blev inte alls som det brukar vara men det var mysigt - riktigt mysigt! Att få sitta inne och titta ut på alla blöta människor som trängdes under sina paraplyer när vi faktiskt hade första parkett från fönstret. Vi och våra fina grannar som tänkt samma sak som vi. Rummet som vetter mot gropen fylldes med barn, vuxna och en yttepyttesötlitenbäbis som inte alls ville vara ute i regnet. Tillsammans Öööööhjade vi upp stången och sjöng nationalsången där inne. 

På samma gång i salen under övade en gospelkör inför kvällens konsert i kyrkan. 

Den efterföljande kvällen åt vi gott och umgicks så som man ska göra på midsommarafton. 

Det blir sällan som man tänker sig att det ska bli, men det blev jättebra och det var ju faktiskt bara lite regn, (eller nä jättemycket)Men förra året tillbringade vi på Södersjukhuset det var inte alls trevlig, och nog den värsta av midsomrar. 

I år var vi ju i Leksand, och bara det i sig är ju tradition värd att hålla vid liv.♥

Einar förstår inte riktigt grejen med midsommar än, men han hade i alla fall grannlåt´n på sig.