På begäran..

Teaterlivet är slut för denna gång, och för en sista gång har lösögonfransarna åkt av. Mamman slipper titulera sig som frilla och kan vila ut. (Eller i alla fall återgå till verkligheten) Årets spelperiod har ju varit lite av en personligt livsfars... Åkte på en rejäl knäskada (en överansträngning som blev till en inflammation) vilket gjorde att det knappt gick att gå och ännu ondare att dansa. Varje föreställning var en näradödenupplevelse och det knaprades värktabletter som andra åt godis för att kunna hålla ett uns av status på scen. (om det nu går med rollen som glädjeflicka ) 

Som om inte knägrejen räckte så vaknade man av andnöd en natt och på det följde ett nättare besök av ambulanspersonal i hemmet.. men det är en annan historia..

Himlaspelet är i alla fall slut för denna sommar och det har varit många fina dagar, kvällar, och föreställningar följda av sorgsamma farväl. 

Elsa som så gott som bodde bakom scenen hon också tycker även hon att det gått för fort.

Einar gör små fina framsteg nästan hela tiden. Han kryper ju redan sedan en tid tillbaka med kanonfart och hela tiden till saker som han inte ska till eller pilla på. ( troligtvis beror det på en charmerande Kummu-gen)

Nu senast har han flera gånger chockerat oss med att stå upp i sängen och sträcka sina små händer genom spjälorna i sin säng till sängbordet vid föräldrasängen och riva ner allt som råkas ligga på bordet. Man kan också hitta tillhörigheter i hans säng som han liksom tagit med sig tillbaka i greppet.

Pappan har sin vana trogen varit på eriksgata ner till Kungsbudarna och roat sig med buss, nu är han tillbaka igen och kan hålla ställningarna här hemma medans mamman tar hand om turister och förhoppningsvis deras pengar i utbyte mot te, Leksands porslin och andra finheter som man kan hitta på Presenta. ♥