.....Men det snöar ute och det gillar vi!

Mycket händer, men jag undrar när det där som man vill ska hända kommer... för än så länge verkar det som om bara jäkelskapen fortsätter.

I söndagskväll var lilla Einar så hostig, snorig och framför allt febrig att det blev en utflykt till barnakuten, prover togs och vid midnatt blev vi hemskickade igen. Skönt att få komma hem, mindre skönt var att vi inte kom längre från Södersjukhuset än till Skanstullsbron så dog bilen. Så där lämpligt valt tillfälle också, mitt på bron, det är kallt midnatt och man har en sjuk bebis med sig som inte alls behöver sitta i en kall bil. Det blir att ringa taxi.. vi lämnar bilen åker hem, M tar taxin tillbaka till bilen för att möta upp en vän och räddande ängel som möter upp (trots att han lång till sängs när vi ringde) för att dra hem vår bil med hans.
Einar blir inte bättre snarare tvärt om på måndagen blir det åter en taxiresa tillbaka till sjukhuset, då har lille inte kunnat äta, är helt igen täppt och hög feber. Vi blir kvar över natten och lilla kärleksgrynet vätskas upp och får lite mer kraft att hantera sin infektion. Lilla fina bebiskroppen blir allt starkare och snart kommer han igång med maten igen.
Kamerabilen (som vår bil heter efter att Elsa döpte den för några år sedan) behövde också en del kärlek och omvårdnad, efter att M lekt doktor med den ett tag piggade den också på sig lite och nu hoppas jag att både lilla Einar och bilen håller sig i fin form. Einar har fått med sig ett halvt apotek hem och vi får inte träffa folk eller ta oss ut förrän han är helt frisk, och jag hoppas att det inte är långt dit. ♥

Har man bara hjärtat i dalarna så klarar man allt

Tappra lilla gosseloppan på väg att snart få komma hem.